Ledare: En kväll att minnas – mästare igen!
Då var dagen här. Sista omgången. Allt på spel. Vinnaren tar hem serien och förloraren slutar fyra. Så tajt var tabellen när Ystad IF gästade oss denna ljumma måndagskväll. För första gången i år kunde man som coach dra på sig shorts och det passade sig väl. Det kändes redan innan att detta inte skulle bli någon vanlig match.
Luften var laddad. Spänningen gick att ta på. Båda lagen visste vad som stod på spel och båda ville vinna. Under matchgenomgången märktes det på våra spelare. Fokuset var där. Vi var redo.
När domaren blåste igång visste vi exakt vad vi skulle göra. Vi hade läst Ystads spel och bestämt oss: ingenting skulle få gå igenom centralt. Vi flyttade över snabbt, vann boll högt – och när vi får chansen är vi alltid direkta. I minut 15 kom utdelningen: ett högt bollvinst, snabbt anfall – 1–0. En drömstart.
Vi lät Ystad ha mycket boll men stängde dem helt i sista tredjedelen. Och efter 25 minuter exploderade vi igen – 2–0. En tredjedel spelad, kontroll på matchen, men vi visste att mycket återstod.
Sen kom en tung sekvens. Inom fem minuter drabbades vi av två allvarliga skador – så pass svåra att båda behövde åka till sjukhus. Det satte sig i oss. Vi ledare och hela laget kände med killarna. Vi hoppas innerligt på positiva besked.
Andra delen av halvleken blev ryckig, men vi släppte bara till ett enda avslut. I paus fanns både adrenalin och känslor i omlopp. Men vi samlade oss. Vi visste vad som krävdes – nu återstod 45 minuter av säsongen.
Vi inledde andra halvlek starkt. Skapade 3–4 riktigt bra chanser till 3–0, men bollen ville inte in. Vi fortsatte ändå jobba disciplinerat defensivt, stängde ytor och gav Ystad boll utan hot. Och till slut kom det: 3–0, ett viktigt mål som kändes som en islossning, och en serieseger inom räckhåll.
Med tio minuter kvar trodde vi att vi punkterat matchen helt. Ett mönsteranfall avslutas med ett skott i ribban som studsar ner, vi tycker innanför linjen. Men domaren friade. På spelvändningen gör Ystad 1–3. Plötsligt levde det igen.
Men vi höll oss kalla. Vi fortsatte jobba. Och ganska snart efteråt kom spiken i kistan, en läcker lobb till 4–1. Game over. Domaren blåser av. Jubel. Kramar. Glädjetårar. Vi har gjort det. Igen. Två raka seriesegrar – från Division 2 till nu Division 1. Det är stort. Det är mäktigt.
Men mitt i all glädje går våra tankar till våra två hjältar som fick kliva av skadade. Deras insats, deras närvaro under denna match det lever vidare i oss alla. Vi hoppas på snabbt tillfrisknande
Vi ledare saknar ord. Det här U19-gänget, hela truppen, har visat allt man kan önska av ett lag/trupp. Hjärta. Disciplin, Mod Kamratskap. Offervilja. De står upp för varandra, de växer tillsammans, de kliver fram när det gäller.
Det är med genuin stolthet vi säger: det är en ära att få vara deras tränare.
Nu ser vi fram emot hösten – men först: Uppåkra på torsdag. En sista match i Div. 3 där vi jagar topp 3 – och med lite marginaler, varför inte topp 2?
