FC Trelleborg - Staffanstorp 2-0 (0-0)
Tredje matchen efter sommaruppehållet, tredje matchen med fler än 10 spelar indisponibla.
Idag mötte vi ett bra lag på bortaplan. Jag hade kunnat skriva en lång uppsats angående plan, omklädningsrum, inga nycklar som funka, bollar etc etc, men väljer att bortse från detta och bara fokusera på matchen. Brukar vara en tradition på Ymorvallen.
Idag var FCT klart bättre än oss. Med många borta så skulle de som redan spelat mycket få ta ännu mer ansvar, och de nya skulle ta chansen. Inget av detta slog in. Man kände redan på uppvärmingen att det var avslaget och inte alls den där tändningen som vi brukar ha. Spelmässigt var vi tillbaka i de 3 första matcherna under serien.
Första halvlek tar FCT tag i taktpinnen. Vi kommer inte rätt varken defensivt eller offensivt. VI skapar nog inte ett enda avslut mot deras mål på 45 minuter, medan FCT kommer upp ständigt och skapar många halvchanser. Inga 100procentiga målchanser som borde resulterat i mål, men Marius i mål får ändå visa sig från sin bästa sida.
Andra halvlek är bättre än vår första, trots att vi släpper in 2 i andra och 0 i första. Vi har mer spel och vi kommer fram till farliga ytor väldigt enkelt. Tyvärr är det sen stopp i sista tredjedelen och vi kommer till alleles för få chanser. Det känns ändå som vi har relativt bra kontroll på matchen, även om FCT är farliga när de har bollen. 1-0 kommer tyvärr efter en omställning på en hörna, som vi först lyckas lösa där Marius skickar upp bollen, men som vi sen tappar igen och åker på 1-0. 2-0 kommer också på en omställning när vi kliver framåt.
Sammanfattningsvis är det tråkigt att vi förlorar när vi ändå spelar upp oss i andra halvlek. Jag vill ändå understryka att segern absolut inte var orättvis. FCT var bättre idag och förtjänade segern. Det är lite oroligt att vi i vissa matcher kan vara så fantastiskt bra, med en härlig inställning, för att i någon annan match verkligen lägga oss platt. Vi vet vad vi kan när vi är bra, men när vi inte gör jobbet så ser vi också att vi inte räcker till.
Vi får kriga på i veckan, ta en träning och en match i taget. Vi hoppas folket börjar bli friska från sina sjukdomar och är påväg tillbaka från sina skador. Serien är lång och vi lär inte ge upp!
